Vad gjorde din hund vid tolvslaget?

Hur reagerade din hund på smällarna och fyrverkerierna? Sprang den och gömde sig? Stördes den inte alls av fyrverkerierna? Fanns du tillgänglig för din hund ifall den behövde lite trygghet?

Det är väldigt lätt att man glömmer bort sina fyrbenta kamrater vid tillfällen som dessa, speciellt om man har främmande eller annat som stjäl ens fokus. Det finns en del hundar som inte alls störs av fyrverkerier men tyvärr finns det också många hundar som mår fruktansvärt dåligt och blir livrädda. Jag känner till några hundägare som behöver åka från stan för att komma bort från fyrverkerierna på grund utav deras hunds rädsla över det.

Man kan förstå att  hundar som 364 dagar om året har en väldigt lugn och trivsam tillvaro blir livrädda när helvetet bryter lös en dag om året. Men att åka från stan är inte en lösning i mina ögon utan att undvika problemet. Vad man kan och bör göra med sina hundar är att lära dem att acceptera fyrverkerier, åtminstone ljuden av dem. Fyrverkerier innehåller många olika typer av ljud som både är onaturliga och extrema åt olika håll, exempelvis den vanliga traditionella raketen som sticker i luften med ett skrikande visslande och avslutas sedan med en  (eller flera) dova smällar. Som du vet så låter dem också fruktansvärt högt, tänk då också på att hundars hörsel är betydligt mycket mer känslig än vår.

Hur tränar man detta?

Det enklaste och förmodligen effektivaste modellen är att träna på samma sätt som man tränar hundar när man vill vänja dem vid ljudet av pistolskott. Att man spelar upp ljudklipp med fyrverkerier med låg volym och sedan sakta men säkert öka på volymen. På så sätt vänjer man helt enkelt in hunden på ljuden så när väl exempelvis nyårsafton kommer så har du avdramatiserat detta och hunden utsätts inte för främmande ljud. För att hjälpa dig att träna detta så har jag publicerat ett klipp på vår kanal på YouTube som ska användas i just detta syfte.

Hör av dig om du har några frågor eller funderingar!

Vi har just kommit in efter att varit ute och kört en riktigt lång lekstund i snön. Vi har hittat en fantastisk plats för att träna, åtminstone kvällstid! För på dagen är det parkeringsplatsen till ett stort köpcenter, på kvällstid är det vår lekplats. Stora ytor för att träna diverse avståndsträningar och sökövningar, snöhögar för balans och kurragömma och mycket mer. Denna plats är så inspirerande att vi har beslutat oss att göra en film därifrån för att visa hur kan göra allmänna platser till världens bästa lek- och träningsytor. Håll tillgodo så kommer ni snart att få se detta.

Slutligen, kom ihåg att borsta tänderna!

Mannen som stod och kastade hunden fortsatte trots att folk som bevittnade händelsen skrek åt honom att sluta. Hela händelsen slutar i alla fall med att mannen som kastat valpen lämnar platsen och överger hunden. En annan man klättrar ut på klippan och tar rätt på valpen som hamnar i famnen på en kvinna som säger att hon ska ge valpen ett nytt hem.

Det är svårt att förstå hur människor kan vara så grymma! Om man tittar på detta en nivå djupare och tänker vad som händer i hunden. Först och främst så är detta en valp, ett djur som precis som ett litet barn i detta stadiet lär sig hur världen fungerar och behöver en trygg, stabil källpunkt att uppleva detta tillsammans med – denna punkt ska vara husse/matte. I detta fall kan vi tydligt se att denna valp inte har någon trygg punkt att falla tillbaka på, något som bara det är förfärligt.

Nästa variabel är att hunden kastas handlöst ner i vattnet, för valpen att flyga i luften måste vara absolut förfärligt! Sedan kommer en omtumlande landning där valpen ska försöka orientera sig i vattnet och sedan kämpa för att ta sig in på land. Att en valp klarar av att ta sig in i land en gång är imponerande – och denna valp gör detta upprepade gånger. Antagligen så har paniken i hunden givit den en rejäl energiboost.Valpen har kämpat sig upp – bara för att ännu en gång bli utkastad.

Till slut klättrar valpen upp på ett klippblock. Övergiven och helt utlämnad, helt ovetandes om vad han ska ta sig till. Som tur är finns det folk som hjälper valpen och tar rätt på den, i annat fall hade förmodligen inte valpen levt idag – om det över huvudtaget gör det…

En sån här traumatisk upplevelse sätter fruktansvärt djupa spår på valpen och utan ett otroligt arbete med att introducera valpen till världen igen så har jag svårt att tro att hunden någonsin kommer att kunna leva ett naturligt liv. Jag hoppas verkligen att denna hund får en ny chans till att leva ett bra liv!

Man kan fråga sig själv – kan detta hända i Sverige? Det skrämmande är att det förmodligen skulle det. Däremot hade personen förhoppningsvis fått ett straff som denna förtjänar för detta djurplågeri. Ingrip när ni bevittnar djur som far illa, ni måste inte göra det själva – men ring polisen eller annan lämplig institution.

Länk till artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13691692.ab

Aston är en pigg hund som alltid är på bra humör. Sällan har jag träffat hundar med sån energi som han har! Han är fruktansvärt arbetsam och sugen på att vara med. Ett av hans absolut största intresse, som han delar med många andra hundar, är att söka! Så fort vi närmar oss skogen där vi vanligtvis söker med honom så ställer han sig upp i bilen och skriiiker av lycka

När han är hemma så älskar han att mysa, helst kryper han upp på soffan (där han numera har en egen schäslong…) och myser. Han älskar att bli kliad och lägger sig gärna på rygg och blir kliad på magen långa stunder. När det är dags för att sova så hoppar han upp och lägger sig i sängen. Lina arbetar ofta natt vilket innebär att jag och Aston har en varsin säng att sova på så då ligger grabbarna grus där och sussar.

Något av de allra mest påtagliga med Aston är hans personlighet, han visar tydligt vad han vill, vad han gillar och vad han inte gillar. En annan sak som måste nämnas när man talar om Aston är hans inlärningsförmåga – han lär sig nya saker snabbt! Man hinner knappt introducera honom för en övning innan han utför det och tittar på oss med blicken, ”Ok! Vad ska vi nu göra?”

Dagarna med Aston är ett enda stort äventyr. Även om han är glad och mysig så är han också busig Ligger det 4 grisöron, 9 tuggben och 20 kampleksaker och 1 liten grej han inte får vara på – då är det den han vill ha Det slår aldrig fel! Och när man då tittar på han och frågar ”Aston, vad har du tagit?” – då stänger han munnen och viker fram huvudet i förhoppningen att vi inte ska se vad han tagit, även om det är en halv ryamatta han har stoppat i munnen!

Denna hund är helt fantastisk! Jag kan inte tänka mig ett liv utan denna trogna livskamrat. Jag vill tacka min kennel Redvilla’s kennel för att hittat helt rätt hund för oss!

Att en hund drar i koppel kan bero på flera olika saker. För en del hundar handlar det helt enkelt om att hunden försöker ta sig framåt och därför drar i kopplet, om hunden lärt sig att genom att dra i kopplet så kommer man framåt så är det förstås så hunden fortsätter att göra – varför ändra ett vinnande koncept? Men även om hunden är 8 år och hunden alltid dragit i kopplet så går det att lära om det beteendet,  men det kommer sannolikt att kräva en hel del tid och arbete.

En annan anledning till att hundar drar i kopplet kan vara en kedjereaktion, en variabel som påverkar den ena som i sin tur påverkar den första. När en hund drar i kopplet så bygger hunden upp en stress och en frustration och effekten av detta blir att hunden drar ännu mer och på den vägen fortsätter det. Detta är den primära anledningen till varför jag rekommenderar alla att försöka arbeta bort slitet i kopplet.

Fråga dig själv; vad är syftet med vår promenad? Är det inte att tillsammans få lite frisk luft och njuta av tur tillsammans? Då kan man fråga sig hur lätt är det egentligen att ha en trevlig stund tillsammans om turen mer liknar en dragkamp än en promenad? Det är aldrig försent att börja träna om ett beteende. Sören Kirkegaard sa;

”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv”

Om du vill börja arbeta på detta så ska jag presentera en metod för hur du kan arbeta. Till att börja med ska vi etablera en grundregel: ”Spänt koppel = tvärstopp, slakt koppel = gå”, det betyder helt enkelt att så fort kopplet blir spänt tar det tvärstopp och förblir så tills kopplet inte längre är spänt. Denna regel ska vara skriven i sten och helt orubblig.  I vissa lägen har denna tumregel försatt mig i en del kniviga situationer som exempelvis på ett övergångsställ… Vi lyckades dock ta oss över innan någon bil kom. Vad jag lärde mig av detta är att när man tränar så bör man försöka söka sig till platser där man vet att det inte gör någonting om man blir stående – för man kan bli stående ganska långa stunder.

Detta behöver du

• Koppel
• Gott humör (väldigt viktigt)
• Tålamod (viktigast av allt!)
• Gott om tid

Det är tidskrävande att träna om beteenden men när man väl är i mål så är det värt varenda sekund man lagt ner på det. Nu ska jag förklara metoden.

Metoden

Kom ihåg vår grundregel – för denna är nämligen metoden! Tidigare i texten nämnde jag några olika anledningar som kan ligga till grund för bekymren med hundar som drar, inlärt beteende och stress/frustration. Oavsett vilket som stämmer för din hund så jobbar vi på samma sätt. Genom att stanna och stå helt stilla när kopplet blir spänt så stryper vi hundens instikt, instinken att ta sig framåt.

I detta läge kan hundar reagera på många olika sätt, en del ställer sig bara och tittar med andra försöker dra ännu mera. Oavsett så handlar det bara om en sak, så länge kopplet är spänt står vi still, när det blir slakt så säger vi ”duktig hund!” och går framåt. Vad som då händer är att vi skapar en koppling för hunden, nämligen att när kopplet blir slakt (åtminstone inte spänt) så får hunden gå vidare. Där har du också belöningen! Vi behöver alltså inte belöna med godis när kopplet är slakt i denna övning i och med att belöningen blir att hunden får fortsätta promenaden. Så enkelt är det, det gäller att tillämpa en grundregel som din hund ska förstå – vilket den också kommer att göra.

Men lösningen är också problemet här, det är inte helt lätt alltid att lära hunden förstå grundregeln. Tyvärr så räcker det inte med att sätta oss och förklara regeln för hunden utan vi måste nöta in den – repetition efter repetition efter repetition. Detta är ofta en mycket tidskrävande och påfrestande uppgift men ge inte upp för det – påminn dig själv bara om vad ditt mål för promenaderna är och bestäm dig för ATT du ska lyckas.

Tips

• Försök att träna i ett område där du vet att det finns få distraktioner (andra hundar, bilar etc)
• Var bestämd – regeln ska alltid tillämpas (om du har en hundvakt eller dylikt; se till så att regeln tillämpas av dem också)
• Var överens i familjen om att börja arbeta på det
• Låt det ta tid
• Ge inte hunden kommandon som ”nej, stanna, kom, vänta” eller dylikt – du ska kunna träna detta under tystnad
• Ta inte ett ”smygsteg” för att göra kopplet slakare, då är det du som gör det hunden ska göra!

Försvåringar

Du lägger själv ribban för vad du kräver av din hund. Om ditt krav är att kopplet inte ska vara spänt när ni går men det inte spelar någon roll om hunden går 5 meter framför dig så behöver du bara jobba på att vänta på att kopplet blir slakt. Vill du däremot att din hund ska komma närmare till dig för att få gå så inväntar du det beteendet också. Tänk på att ta det i etapper, om hunden inte är van att komma till dig för att gå framåt så får du belöna ett steg i taget och successivt korta ner avståndet.

Tänk på att du själv lätt kan bestämma hur långt fram din hund kan gå för att ha kopplet slakt genom att korrigera koppellängden.

Om du har några frågor eller funderingar, tveka inte att höra av dig! Om du vill låta andra se din fråga och mitt svar så skriver du en kommentar, vill du fråga mig privat så skickar du ett e-postmeddelande till henrik.emanuelsson@bredband.com

Lycka till!

Natten till måndag vid 02:30 rullade jag in bilen i garaget. Både Aston och jag var mycket trött när vi kom hem och med en tyst överenskommelse beslöt vi oss för att bara gå upp i sovrummet och lägga oss och sova. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har vi sovit i bilen inatt, och på en skala mellan 0-10 där 0 är hemskt och 10 är underbart så får sova i bilen en stark 6:a. Trots att vi hade bilen parkerad på Kungsholmen (nere vid vattnet) så fick vi vara relativt ensamma där.

Men utan att hoppa händelserna i förväg så var det såhär. Vid 19-tiden på fredagskvällen kom började vi åka mot Stockholm – en resa som var allt annat än en dans på rosor. Mellan Sundvall och några mil innan Stockholm var det ”gräddimma” så det var väldigt svårt att se just någonting på vägen, så man kunde inte köra så fort som man kanske hoppats på. Strax efter 06:00 parkerade vi bilen på Kungsholmen. Då vek vi ner baksätet, rullade ut madrassen och veva ner två rutor en aning och lade oss och sov. Vi fick sova i ca 3 timmar så det var inget att hänga i julgranen – men skönt att få vila ögonen var det.

Vid 10:00 körde den första dagen på skolan igång. Ämnet var ”stress och aktivering”. För att summera dagen så var det en hel del teori, en längre promenad med hundarna som gick ut på att utan några större ansträngningar aktivera hundens näsa och hjärna. Dagen slutade vid 18:00 och då var jag helt slutkörd så jag köpte med oss mina och Astons förnödenheter, gick ner till bilen och åt lite middag. Sedan rullade jag ut madrassen och lade oss och tog det lugnt fram till 21:00 då vi la oss på riktigt.

Både Aston och jag var mycket trött så vi sov 10 timmar i streck för att sedan ligga och dra oss 2 timmar. Vid 09:00 gick vi ut på en promenad i solskenet och rörde oss sakta men säkert mot skolan och den andra dagen som också den började 10:00. Denna dag var endast en teoretisk dag så det blev lugn och ro för Aston som medan jag skrev anteckningar och diskuterade istället valde att ligga och ta det lugnt.

Vid 18:30 lämnade vi skolan och gick ner till bilen och vid 19-tiden kunde vi börja köra ut ifrån Stockholm. Redan rätt mör vid de första milen kändes det ganska hopplöst att orka köra hela sträckan utan att stanna och sova ett tag. Men efter ett stopp i Uppsala där vi tankade bilen, åt middag och laddade upp med grejer inför hemresan så kände jag mig mycket piggare och bestämde mig för att göra denna 65 milsresa med så få stopp som möjligt. 02:30 rullade jag in bilen i garaget efter att endast gjort 2 kisstopp för Aston. Bilen gick en aning snabbare på hemvägen än på vägen ner kan man säga…

Nu är det tisdag och vi är tillbaka i ett Umeå fyllt med höstkänsla. Den friska luften påminner oss om att snart är det dags för vinter ännu en gång! Gud så skönt det ska bli.

Stay tuned.

Som jag nämnde nyss så åker vi dit för ännu en helg på Hundens hus där vi denna helg kommer att fokusera på stress  och aktivering, en helg som säkerligen blir mycket intressant.

Om ca 1 timme ska jag bege mig från jobbet för att packa in bilen, göra mig klar och fara ut på de svenska vägarna, förmodligen så är det långt in på småtimmarna innan jag rullar in på Pontonjärsgatan i Stockholm.

Stay tuned.

Denna vecka håller jag på att träna in en ny cirkuskonst med Aston som kommer att presenteras nere i Stockholm till helgen. Jag kommer att filma detta och lägga ut en film så att ni får se hur ni tränar det på er egen hund. Den cirkuskonst vi kommer att träna är att få hunden att spela död och vakna till liv på kommando – ett säkert kort som alltid imponerar!

Vi har funderingar på att göra om denna webbsida så att du som besökare har möjlighet att enkelt registrera ett konto på sidan och ställa frågor, tala med andra besökare och få möjligheten att interagera mer på sidan. Valet är ert, skriv om du är intresserad av detta eller vill ha kvar sidan som den är i en kommentar.